Blahablaha

Så har jag gjort min första vecka tillbaka på skolan. Det har varit kul, men ganska utmattande - inte minst för att det har varit värsta dokusåpaveckan av skäl jag inte tänker gå in på här, men det hade varit en jobbig vecka även om den hade kommit när jag var mera varm i kläderna. Nu är det över i alla fall... Dessutom kom jag tillbaka och fick reda på att det gått från att alla fick praktik och sedan jobb direkt efter utbildningen till att man inte ens får tag på praktikplatser så det där garanterade jobbet kan jag glömma.

Ekonomin är i botten. Vi har varit tillsammans i 10 år i mitten av månaden och hade tänkt åka iväg, kanske till Kalmar. Det känns dock som att med 96:- kvar efter hyra och räkningar är det lite svårt, vi borde kanske prioritera mat med de pengarna. Nästa månad får jag lite extra lön i alla fall... som går åt till att laga saxofonen.

Dessutom har vi nu i dagarna försökt att få barn i två år. Det är lite tungt att det inte fungerar, speciellt som det enligt utredningen inte är något fel på oss. Vi hade tänkt vänta lite på att situationen runt omkring blev lite bättre innan vi ber om att få en kur Pergotime eller två till, och sedan kanske gå vidare med IVF eller liknande, men situationen blir liksom aldrig bättre. Mäh.

Runt nyår sa vi att 2008 har varit ett så värdelöst år, det finns inte en möjlighet att 2009 inte blir bättre. Jag kan ju säga att 2009 har gjort sitt bästa för att övertyga oss om motsatsen. Men Micke har fått körkort i alla fall, så det har hänt något bra. Hoppas det går uppåt härifrån i alla fall...

Och jag kan trots allt se att det har varit strategiskt bra att jag har varit sjukskriven några månader. Annars hade jag kanske varit färdig nu snart, och nu finns det ju absolut inga praktikplatser. Nu skjuts det upp tre månader, och det kan ju hända att det har vänt framåt sommaren. Man vet aldrig.

Det här vart ju ett muntert inlägg. Det är bäst att jag slutar innan det blir för illa.

Le och var glad. Det kunde ha varit värre. Eller nåt.