And now to something completely different...

Jag kom att tänka på den fantastiska låten Simarik av Tarkan, och den något förvirrande översättningen jag lyckades få till med hjälp av en turkisk.svensk ordbok. Den är väl värd att påminnas om så här kommer den!

Bortskämd

Denna man fäster sin arm vid smärtan

Jag spricker i min centrumplats

Munnen sväller, sväller av harts [eller byggnadsmaterial]

Oförskämd, oförskämd jag brister

Såhär ser vi opretentiösa ut

Vi håller solen ganska otacksamt

Ny enhet kommer till gamla byn, en oas

Vänner förstörs

Du lämnar hasselnötter

Jag fruktar galet tuggumituggande

Mitt öde, en oturstofs

Jag fångar ... ...

Ugnen faller, barn

Famnen faller, barn

Värmen faller, barn

Snälla, hjälp!

Så går det...

Hm. Eftersom jag hade petat på hudförändringen jag var och skulle undersöka idag gick det inte att undersöka den. Måste vänta tills den har läkt ordentligt. Läkaren var dock säker på att det inte var något farligt, men hon hade räknat med att ta bort den i alla fall fast eftersom den var skadad och hade en blodsutgjutning under huden som en krans runt ville hon inte göra det idag av rädsla för att ta bort mer än nödvändigt.

Är fortfarande sjuk, men jag har lite svårt för att gå och lägga mig och vila. Jag är så van vid att jag inte får sova på dagen eftersom jag får jättesvårt att somna på kvällen då, och det sitter liksom i även när jag är sjuk och kanske behöver sova extra för att bli frisk snabbare. Så nu sitter jag ibland vid datorn och ibland vid TV:n och är trött, ganska oengagerad och väldigt uttråkad.

Jag vill bli frisk.

Sjuk

Idag är jag hemma och är sjuk. Jag gick till skolan igår, trots att jag känt mig ganska dålig i helgen, men jag kände mig febrig och kunde inte tänka ordentligt så jag åkte hem i stället. Inte mycket piggare idag, och mycket ondare i halsen och lungorna. Jobbigt.

I morgon ska jag till vårdcentralen och kolla upp en liten fläck som har börjat växa och blivit bullig. Hoppas det inte är någon fara... Någonstans har jag nog alltid trott att jag kommer att dö av hudcancer, precis som farmor. Men jag skulle vilja vara över 80 då, som farmor ungefär.

Nej, det här blev ett alldeles för seriöst inlägg. Nu ska jag lämna datorn så jag slipper få mer huvudvärk. Tjo!

Hmmm

Jag tänkte skriva ett inlägg om Mark Levengood och Vem ska trösta Knyttet. Det blev inget bra, så det får vara.

Jag har fått avslag på min ansökan om dispens att börja tio minuter sent på min utbildning. Det skäl de (=Arbetsförmedlingen) anger är att man ska vara beredd att flytta på sig, och att jag faktiskt kan åka en halvtimme senare om jag går i Motala i stället. Det är liksom inte det som är poängen, jag måste fortfarande vänta - utomhus - i 50 minuter (i stället för en timme som det är i Mjölby) mellan att bussen kommer fram och någon kommer och låser upp. Inhumant, irrationellt och väldigt fyrkantigt tycker jag. Det är som att man bara ska stå med mössan i handen och vara tacksam hela tiden och därför inte har några som helst mänskliga rättigheter. "Det är så på vanliga arbetsplatser" säger de. My foot. Om bussarna passar så dåligt, och man kan arbeta på egen hand som man kan på utbildningen, brukar man på de allra flesta ställen få börja senare. Om man inte kan det brukar man i alla fall ha tillgång till nyckel så att man inte behöver stå ute och frysa arslet av sig. Så det så.

Och ikväll har vi sett en film som var så dålig att vi inte orkade se mer än en halvtimme, och jag minns inte ens vad den hette. Keanu Reeves spelar hårdkokt polis, och de ägnar första halvtimmen åt att - med hjälp av grova svordomar hela tiden, drickande av små vodkaflaskor i bilen och våldsam skoningslöshet mot den som inte håller med honom - berätta att det här är en riktig hårding. Helt ointressant, helt utan motivation för någon och man får inte ens en känsla av vad det egentligen handlar om, förutom honom. Värdelöst.

Mark Levengood borde verkligen läsa in Vem ska trösta Knyttet.

Grrr

Fick äntligen tummen ur och gick och hämtade cellon som har stått i evigheter (eller i alla fall en 4 månader) i svärföräldrarnas verkstad. Jag har längtat något otroligt efter att få spela igen, så jag skulle direkt packa upp den för att spela. Det första jag såg var stråken som såg ut att ha en riktig bad hair day... men det är sånt som händer när den inte har varit spänd på länge, jag såg att det fanns tillräckligt med tagel kvar för att kunna spela något så när och klippte bort det som hängde. Så tog jag upp cellon och insåg att 

1) strängarna satt löst - jaja, det var bara att vänta sig när den stått så länge, bara att stämma upp

2) greppbrädan börjar svikta - man får kanske skylla sig själv om man paniklimmat fast den efter att den lossnat och inte brytt sig om att se till att det blev tätt, borde fixas men det går nog att spela lite

3) något skramlar oroväckande

Jag försökte ignorera nr 3 men insåg att det förmodligen var ljudpinnen som lossnat och skramlade runt. Man kan inte spela utan ljudpinne. Man kan inte ens paniklaga det själv - sådär som man kan göra med greppbrädor när de behagar hoppa loss precis när man ska vicka för en cellolärare dagen efter (under förutsättning att man har rätt sorts lim hemma) - eftersom det kräver både specialverktyg och specialkunskap. Ouch. Det här kan bli dyrt.

JAG VILL SPELA CELLO!!!!! :-(

Frusen!

Jag älskar hösten, jag älskar speciellt de första dagarna man får känna sig ordentligt frusen. Att få ta på den där extra tröjan och gosa in sig i mystofflorna, eller att få ligga under ett varmt skönt täcke och känna att nästippen är en liten isklump. Idag är det en sån dag. Jättehärligt! :-)

Vi var i Söderköping en sväng igår, det blev jättetrevligt. Mickes föräldrar åkte med och ställde upp med bil, men Micke körde (mörkerkörning för första gången, det skötte han superbra). Gick runt lite, hörde lite Patrask och Själ, såg Arkadia uppträda litegrann, hälsade på Smed-Anders och Keramik-Bengt, kramade Therese och Kerstin, käkade mumsiga plattbröd med vitlökssmör, riven ost och tre sorters lök och tog en titt inne på Korps. Precis som ett Gästabud ska vara helt enkelt bortsett från att vi var "civilklädda".

Nu ska vi snart äta kycklingfiléer, svampsås och vildris. Och se på Bones.

Sing along

Det blir alltid mycket roligare att lyssna på musik när man kan sjunga med. Tyvärr har jag lite begränsat med musik som jag vill och kan sjunga med i, eller i alla fall blir jag lätt ganska enkelspårig vad det gäller vilken musik jag vill sing-along-lyssna på. Micke är för närvarande rätt trött på Buffy-musikalen och Viba Fembas skiva Om du vill ha sällskap.

Tillräckligt trög för att känna mig smart. Genialiskt.

Kanske borde skaffa lite ny musik att lära mig att sjunga med på, så jag kanske kan rädda mitt äktenskap :-)

För övrigt anser jag att blåbärspaj med maräng är något av det godaste som finns.

I morgon ska vi nog åka till Söderköping och kolla in marknaden på årets Gästabud. Det ska bli skojigt.

Måndag...

Idag fick jag skjuts av en av mina lärare till skolan så jag inte behövde komma försent. Jättelyxigt! Tyvärr börjar hon bara tidigt varannan vecka, men jag kan åka med henne hela de veckorna i alla fall.

Jag har fräst till yttermåtten på ett tjugotal bitar som jag ska använda för att göra mitt alldeles egna borrstativ, och idag när jag skulle fräsa till ändarna på de två sista bitarna fick jag plötsligt en spak i handen... Skitsurt, ingen av lärarna kunde fixa till det och det är en del bök för att komma igång på en ny maskin så om jag skulle byta till en annan fräs skulle det ta en massa extra tid. Jag satte mig och läste teori i stället...

Det bidde inget Skänninge i helgen... det ösregnade på lördagen när vi gick upp, så vi var inte så sugna på att åka dit. Kalle och Arvid kom på besök i stället, det var väldigt trevligt. Fast när Micke öppnade dörren när de ringde på blev Arvid så rädd för honom att han började gråta. Det tog säkert en halvtimme innan han kunde titta på Micke utan att blänga på honom. Sedan gick det mycket bättre, men enligt rykte började han gråta idag igen när de kom på besök... fast det gick över fortare den här gången. :-) 

Nej nu ska jag gå och äta omelett och se ett Bones.

Tröttis

Lite lagom pömsig ikväll. Jag vaknade redan kl 8 i morse, inte så vanligt på en ledig dag. Vi har haft självstudier igår och idag, men det har blivit mestadels ledigt. Jag gjorde färdigt uppgifterna på en timme... Sedan har jag suttit och spelat Spore, som är skitkul, och ikväll var vi hos Johan och Åse och tittade på Wallace & Gromit - the curse of the were rabbit. Den var helt fantastiskt söt! Dock blev det en halv pizza och ett par hekto godis, så nu är jag ganska övermätt.

I morgon är det medeltidsmarknad i Skänninge, lutar åt att jag och Micke åker dit en sväng. Det känns som om det kan bli trevligt.

Nej, lite Bones och ett stort glas vatten kanske, och sedan spikmatta och sömn. Jepp, det känns som en bra plan.