Grrr

Fick äntligen tummen ur och gick och hämtade cellon som har stått i evigheter (eller i alla fall en 4 månader) i svärföräldrarnas verkstad. Jag har längtat något otroligt efter att få spela igen, så jag skulle direkt packa upp den för att spela. Det första jag såg var stråken som såg ut att ha en riktig bad hair day... men det är sånt som händer när den inte har varit spänd på länge, jag såg att det fanns tillräckligt med tagel kvar för att kunna spela något så när och klippte bort det som hängde. Så tog jag upp cellon och insåg att 

1) strängarna satt löst - jaja, det var bara att vänta sig när den stått så länge, bara att stämma upp

2) greppbrädan börjar svikta - man får kanske skylla sig själv om man paniklimmat fast den efter att den lossnat och inte brytt sig om att se till att det blev tätt, borde fixas men det går nog att spela lite

3) något skramlar oroväckande

Jag försökte ignorera nr 3 men insåg att det förmodligen var ljudpinnen som lossnat och skramlade runt. Man kan inte spela utan ljudpinne. Man kan inte ens paniklaga det själv - sådär som man kan göra med greppbrädor när de behagar hoppa loss precis när man ska vicka för en cellolärare dagen efter (under förutsättning att man har rätt sorts lim hemma) - eftersom det kräver både specialverktyg och specialkunskap. Ouch. Det här kan bli dyrt.

JAG VILL SPELA CELLO!!!!! :-(