Nej, det här duger inte. Jag tycker ju om att skriva, varför gör jag det inte här? Och jag vill skriva om de böcker jag läser, så jag kommer ihåg vad jag läst och vad de handlade om även om en månad eller två. Jag är oftast fånigt dålig på att minnas böcker på ett djupare plan än känslan de gav mig, så det verkar vara en bra idé att faktiskt skriva lite bokblogg ibland. Så det ska jag göra nu.
I år har jag läst ut två böcker; del 2 och 3 i Sagan om Rand - Lyktbärarnas återkomst och Demonen på Ard. De är fantasyböcker som handlar om en tjej som heter Petra, är i 20-årsåldern och pluggar genetik. Det faller sig så att hon råkar komma igenom en tidsreva till Landet vid tidens rand, där hon är med om diverse äventyr (på ett vanlig-tjej-räddar-världen-och-blir-nästan-en-mytologisk-varelse-sätt). I slutet av andra boken förälskar hon sig i en magiker i Rand, och hon väljer till slut att flytta dit permanent.
Serien gör mig lite förvirrad - jag är van vid att fantasy för barn och ungdomar har en huvudperson som är i ungefär samma ålder som den tänkta målgruppen. Så är det inte här - det är en alldeles för naiv historia för att den ska passa äldre tonåringar, tror jag. Det kan ju hända att jag färgas av att jag fick boktipset av en åttaårig kille, men det känns som att serien är skriven för kanske 12-14-åringar. Världen gör mig också förvirrad; den känns på ett sätt genomarbetad, med olika folkslag som har olika egenskaper och funktioner och det finns en hyfsat noggrann karta med, men det är ändå som att det inte räcker fram. Alla personer av ett folkslag har samma karaktäristika, och kartan som först verkar genomarbetad har helt andra dimensioner än de som nämns i texten.
Ändå gillar jag serien, berättelsen är ganska intressant och medryckande, men jag tror inte jag skulle rekommendera den till någon direkt om det inte var för att nämnda åttaåring gillade den så mycket. Det kan ju helt enkelt vara så att jag uppehåller mig för mycket vid det som gör mig förvirrad och inte låter mig uppslukas tillräckligt av historien.
Nu ska jag gå och lägga mig, även om jag inte vet om jag kan sova. Micke och Kalle sitter och spelar Borderlands i vardagsrummet, och sist kom Micke i säng vid halv fyra. Kan hoppas att de slutar lite tidigare den här gången...
