*blåser dammet av bloggen* - igen

Nej, det här duger inte. Jag tycker ju om att skriva, varför gör jag det inte här? Och jag vill skriva om de böcker jag läser, så jag kommer ihåg vad jag läst och vad de handlade om även om en månad eller två. Jag är oftast fånigt dålig på att minnas böcker på ett djupare plan än känslan de gav mig, så det verkar vara en bra idé att faktiskt skriva lite bokblogg ibland. Så det ska jag göra nu.



I år har jag läst ut två böcker; del 2 och 3 i Sagan om Rand - Lyktbärarnas återkomst och Demonen på Ard. De är fantasyböcker som handlar om en tjej som heter Petra, är i 20-årsåldern och pluggar genetik. Det faller sig så att hon råkar komma igenom en tidsreva till Landet vid tidens rand, där hon är med om diverse äventyr (på ett vanlig-tjej-räddar-världen-och-blir-nästan-en-mytologisk-varelse-sätt). I slutet av andra boken förälskar hon sig i en magiker i Rand, och hon väljer till slut att flytta dit permanent.



Serien gör mig lite förvirrad - jag är van vid att fantasy för barn och ungdomar har en huvudperson som är i ungefär samma ålder som den tänkta målgruppen. Så är det inte här - det är en alldeles för naiv historia för att den ska passa äldre tonåringar, tror jag. Det kan ju hända att jag färgas av att jag fick boktipset av en åttaårig kille, men det känns som att serien är skriven för kanske 12-14-åringar. Världen gör mig också förvirrad; den känns på ett sätt genomarbetad, med olika folkslag som har olika egenskaper och funktioner och det finns en hyfsat noggrann karta med, men det är ändå som att det inte räcker fram. Alla personer av ett folkslag har samma karaktäristika, och kartan som först verkar genomarbetad har helt andra dimensioner än de som nämns i texten.

Ändå gillar jag serien, berättelsen är ganska intressant och medryckande, men jag tror inte jag skulle rekommendera den till någon direkt om det inte var för att nämnda åttaåring gillade den så mycket. Det kan ju helt enkelt vara så att jag uppehåller mig för mycket vid det som gör mig förvirrad och inte låter mig uppslukas tillräckligt av historien.

Nu ska jag gå och lägga mig, även om jag inte vet om jag kan sova. Micke och Kalle sitter och spelar Borderlands i vardagsrummet, och sist kom Micke i säng vid halv fyra. Kan hoppas att de slutar lite tidigare den här gången...

Utmaning!

Jag har fått en utmaning av Syster Åse! Utmaningen består i att skriva sju saker ni troligtvis inte vet om mig. Det är svårt... Jag är inte så hemlighetsfull av mig! Men men, here goes!

1. När jag var liten ville jag bli slaktare. Ja, det var när jag var runt fyra och inte hade så stor koll på saker och ting. När jag var i tioårsåldern ville jag bli arkeolog, när jag var tolv ville jag bli scenograf och sedan ville jag bli cellolärare - det höll i sig väldigt länge. Jag har ju vickat som cellolärare då och då, så den drömmen har på sätt och vis gått i uppfyllelse!

2. Jag äter alltid upp det godaste på tallriken sist. Eller i godispåsen, för all del.

3. Jag äter å andra sidan alltid de kalla grönsakerna på middagstallriken först, för det har min mamma sagt att man ska göra.

4. För att fortsätta mattemat kan jag berätta att man inte ska blanda godis och mat. Det vet kanske de flesta som jag ätit mat tillsammans med om, men det kan inte understrykas nog. Banan på pizzan? Blä. Ananas och kasslar? Äckligt. Socker i pastasåsen? Oätligt. Så är det bara :-) Och blandas ska det göras så lite som möjligt på det andra sättet också - jag vill ha varje sak i en prydlig hög på tallriken så att jag kan äta bara ärterna om det är vad jag vill.

5. Jag har tagit lektioner i cello, fiol, kontrabas, saxofon, fagott, gamba, gitarr, piano och sång. Jag har gett lektioner i cello, fiol, kontrabas, elbas, klarinett, saxofon, trombon (fast då undervisade jag från cellon - det var för svårt), trumpet, euphonium, piano, kör och ensembler. Jag kan fuska lite på några instrument till.

6. Jag sög på tummen när jag var liten, så man kan fortfarande se en "midja" på min högra tumme. Dessutom brukade jag klappa med naglarna på näsan eller öronen, som skulle vara så kalla som möjligt. Är näsan eller öronen kalla så klappar jag fortfarande på dem på det sättet :-)

7. Jag vill egentligen färga mitt hår mossgrönt, men det vågar jag inte. Kanske när jag har fast jobb...

Sedär! Jag tror att de flesta vet det här om mig redan, men i alla fall... Jag har inga speciella att utmana mer än Lisen, så du får en utmaning i alla fall!

Nu ska jag gå och lägga mig, och hoppas jag inte har feber i morgon... det har jag haft de senaste fyra dagarna och jag har inte en möjlighet att stanna hemma från jobbet (eller jobben) i morgon.
Gonatt!

IKEA-shopping, kläder och träning

Igår ar det löning... förra månaden hade vi i stort sett inga pengar, och nu trillade det in massor. Vi hade redan bestämt att vi skulle få vara riktigt dumma den här månaden, så vi lånade en bil och åkte först till Mjölby för att köpa kläder (med mina knappt -10 kg och Mickes -22 sedan februari sitter inte kläderna riktigt som de ska, så det var behövligt) och sedan vidare till Linköping och IKEA. Tyvärr fick vi inte plats med det vi ville köpa i bilen, det var en fåtölj och en schäslong som vi tänkte ersätta de fyra fåtöljer vi har med men det var alldeles för stora paket. Vi köpte en fotpall med förvaring där vi tänkte peta i vårt Wii i alla fall, och i morgon ska vi tillbaka med en hyrd kärra för att hämta resten. Vi köpte en ny micro också, den vi hade började plötsligt slå gnistor när man värmde mat så det kändes som att det var dags att byta. Idag har vi städat upp ordentligt i vardagsrummet, satt upp tavlorna som vi haft stående på golvet sen vi flyttade in för tre år sedan och skruvat ihop fotpallen. Det ska bli roligt och se när det blir färdigt!

Efter jobbet träffade jag Carina som är PT på Korpen, vi körde en timme med mycket boxövningar. Superkul! Hoppas det hjälper... jag har bokat in åtta tillfällen de närmaste fyra veckorna, så att jag verkligen kommer iväg till gymmet som jag ska. Nästa vecka vill jag prova step+EFIT på måndag och pump på torsdag, så om planen går i lås blir det fyra pass då. Dessutom ska vi försöka fortsätta morgonpromenaderna, den här veckan blev det bara tre gånger (vi tänker gå Tycklingerundan innan Micke ska till jobbet varje dag under veckorna) men det är bara nya friska tag som gäller. Vågen verkar röra sig åt fel håll, men det är inte egentligen vägdag förrän på söndag så jag ignorerar det så länge.

Nu ska jag läsa lite, trött som jag är känns det som den bästa idén.

Dag två - det går sådär...

I morse gick vi upp vid halv sju, vi valde att ta en kortare runda idag. 2,65 km sa Mickes gps, min sa att det var över tre men jag tror min ljög. En halvtimme var vi ute och gick i alla fall, i så där lagom jobbig takt (fast eftersom det var innan frukost så var nog tempot egentligen inte särskilt högt, men det känns ju mer).

Min plan var att komma till jobbet 8.30, så att jag hade en timme på mig att träna lite i gymmet och duscha och så innan jag började jobba 9.30, men jag var fullständigt slut när jag ramlade in på kansliet vid 8.45. Jag tog en kopp te och försökte vakna till i stället, och sedan har det gått på hela dagen. Fick hjälp att gå igenom det sista av bokföringen mot slutet, så nu ska jag kunna fixa till det i alla fall, men jag kom iväg en kvart sent och hela huvudet var fullt av bokföringsmos :-)

I kväll har jag kokat äppelkompott med ingefära och kardemumma och gjort müsli av "Start"-typ med massa nötter och frön i. Häromdagen satte jag några yoghurtbunkar, så nu har jag precis lyxat med en liten skål yoghurtbunke med en sked vardera av min smaskiga kompott och min alldeles för onyttiga müsli. I och för sig är det väl mest de ca 10% råsocker jag har i den som är dåligt, och eftersom jag tar såpass lite av den och kompotten är helt osötad är det nog ganska OK ändå. Huvudsaken för mig är att jag hittar något gott att äta till frukost.


Idag har jag börjat på den här boken - del två i den serie som börjar med Game of Thrones som också finns som TV-serie. Första boken tog tid för mig att komma igenom (å andra sidan har jag hunnit igenom ett par tusen sidor andra böcker under tiden jag läst de 800 sidor den boken bestod av), jag tror att den egentligen vinner på att läsas när man har tid att sätta sig ner och läsa i några timmar snarare än de korta lässtunder jag haft tid med. Den berättas ur en ny (eller, ja, de återkommer ju i hela boken) persons perspektiv varje nytt kapitel och utspelar sig över en hel kontinent så det kan dröja innan man får veta vad som händer i en specifik historietråd. Dessutom är språket ganska komplicerat även för mig som läser ganska mycket på engelska.

Det är en ganska klassisk fantasyserie med kungar, riddare, drakar och ett litet mått magi. Dock är det absolut inte så svart och vitt som det "brukar" vara - folk är inte nödvändigtvis helt igenom onda eller goda. Dessutom är inte berättelsen så episk som den gärna blir i fantasyböcker, något som är ganska befriande. Man får följa både hjältar och antihjältar, barn och vuxna, vardag och speciella dagar - något som gör denna serie mycket läsvärd. Jag ser verkligen fram emot att läsa resten av den!

Nu ska jag lägga mig och läsa lite tror jag... Med lite tur orkar jag träna i morgon efter skolan i alla fall, annars får jag faktiskt skämmas.

Rivstart!

Jag tänkte inte göra det här till en viktblogg, men nu känns det lite lockande... klockan är inte ens halv elva, dag ett av rivstarten, och jag har gjort två facebookuppdateringar och bestämt mig för att låta bli att göra fler :-) Så det kanske är klokt att skriva av mig lite här i stället!

Min startvikt (igår morse) var 84,2 kg och mitt mål är att på 8 veckor gå ner till 78,6 kg. Då har jag gått ner totalt 15 kg sedan vi vägde in oss för 6 månader sedan när vi började på flyt inför Mickes operation, så det känns som ett bra mål. Idag gick vi upp kl. 6 och gick/joggade (väldigt lite jogging kan jag säga...) Tycklingerundan. Jag ska göra om den i eftermiddag/kväll med Åsa, så idag skippar jag all annan träning. Kanske blir en vända på gymmet i morgon kväll, vi får se.

Jag känner mig peppad i alla fall! Och det är väl det viktiga :-)

Lite mycket nu...

Ambitionen var ju att börja skriva på allvar här ganska snart. Det funkade... sådär. Det är fruktansvärt mycket med pluggandet för mig just nu, och har varit rörigt hela terminen. Jag blev inte beviljad studiemedel i första vändan eftersom TVÅ poäng saknades. Två. Det är 1 1/3 vecka - och då ska man minnas att jag har tagit 45 poäng utan studiemedel mellan nu och förra gången jag fick studiemedel. Så jag har suttit och knåpat på ett överklagande, haft dåligt samvete över boråskursen som jag inte kom igång med och haft en kort första delkurs på litteraturvetenskapen. Samma vecka fick jag sedan reda på att jag klarat tentan och att min överklagan gått igenom, så då trodde jag att det skulle bli lite lättare... men icke. Andra delkursen är fruktansvärt tung... Massor att läsa, och så här i början är det grekisk antik. Tänk er en stor bibel, två spalter per sida och kanske 6-punkterstext. Tänk er 30 sidor på hexameter. Det tog mig en halvtimme att läsa en sida ur Iliaden... det funkar inte riktigt. Den här veckan har vi läst grekisk lyrik, historieskrivning, filosofi, fyra grekiska tragedier och Aristoteles' Poetik. Plus att vi ska redovisa ytterligare en tragedi på tisdag för resten av klassen, lämna in en skönlitterär text på ca fem sidor på onsdag och min projektplan till boråskursen ska vara inlämnat söndag natt. Jag har nätt och jämt börjat på projektplanen. Lite jobbigt.
Dessutom går vi på modifast sedan 1 1/2 vecka. Micke ska opereras på onsdag, och fram tills dess är det vlc-kost som gäller. Att gå runt på 800 kalorier funkar sådär - jag är kall hela tiden och orkar inte göra så mycket som jag brukar. Å andra sidan ser vi båda två fram emot närmaste veckan efter operationen, då vi får laga EGNA soppor. Fatta vilken lyxmåltid, att äta en (slät) soppa där man valt ingredienserna själv! ...man får lite nya perspektiv på saker och ting efter en vecka på pulver...
Så nu är han bara hemma i kväll och i morgon kväll... sedan åker han upp till Norrtälje, blir petad på och blodprovad och vägd och mätt på tisdagen, opereras och troligtvis känna sig mer än lite hängig hela onsdagen, får ta emot besök på torsdagen och blir förhoppningsvis hemskickad kl. 11 på fredag. Så jag och svärföräldrarna åker upp på torsdag så han får lite sällskap, och så han slipper ta sig hem själv sedan.
Det är mycket nu. Sa jag det?

14 februari

Idag är ingen dag för ett inlägg egentligen. Idag skolkar jag. Eller, jag har berättat för min lärare varför jag är hemma så det räknas kanske inte som skolk... Idag skulle vi diskutera den analys av en Strindberg-text som vi gjorde och lämnade in förra veckan. Den handlar om en man som ska flytta ur sin lägenhet och hittar en telefonlista. Hans senaste två år berättas genom numren på listan, från att han träffade den kvinna han senare gifte sig med - tills att hon och deras barn begravs. Just den 14:e februari kan jag inte sitta och diskutera en sådan berättelse. Jag kan inte ordna mitt ansikte och tala insiktsfullt med neutral ton om vad Strindberg menade med att ha med numret till begravningsentreprenören. Det fungerar inte, inte idag.
Så idag är jag hemma och minns mina fina kusiner. Undrar hur de skulle varit om de fått växa upp, och önskar så att den där hemska 14:e februari för 15 år sedan inte funnits. Önskar att man kunde hoppa över den här fruktansvärda dagen varje år. Önskar bort de synliga ärren på mina älskade överlevande släktingars kroppar, och ännu mer ärren inuti. Önskar att de Moa- och Siriformade hålen i livet, universum och allting kunde fyllas igen sådär som de alltid borde ha varit fyllda, de borde aldrig fått försvinna.
Idag är jag hemma. I morgon får jag försöka möta dem jag skulle diskuterat den eländiga analysen med, utan att rösten stockar sig eller tårarna börjar rinna. Men det är ett senare problem.