Spikmattor och kartonger

Nu har vi bott i lägenheten i över två månader, och har fortfarande massor av saker att packa upp... vi var i svärföräldrarnas verkstad och hämtade ett par kartonger och lite annat igår. Det är fortfarande massor med grejer kvar där borta, bland annat min cello. Jag börjar få abstinensbesvär! Men nu känns det som att jag börjar närma mig att komma in i en rutin, får se om det håller, och då känns det som att det kan bli lite mer gjort.

Jag går på CNC-utbildning i Mjölby, och bussarna dit går inte sådär superofta. Antingen är jag en dryg timma tidig eller 8-10 minuter sen. Dock har jag fått veta att jag måste vara i tid från och med måndag, så nu måste jag stå utanför och hänga mellan halv sju och halv åtta på morgonen och förlora ytterligare en ledig timma hemma. Riktigt surt att de är så fyrkantiga, trots att jag teoretiskt sett har massor med tid att jobba in de tio minutrarna på - vi har individuell studietakt, så jag stör ingen annan. Ännu surare då eftersom jag behöver nio timmars sömn och tar minst en timme på mig att somna, så som det är nu (om jag kommer sent alltså) är jag hemma, ledig och vaken tre timmar. På de tre timmarna ska jag hinna varva ner, äta, ha "fritid" och helst göra lite nytta - det är snålt som det är. Om jag dessutom måste gå och lägga mig en timme tidigare... det känns inte riktigt mänskligt faktiskt. Dessutom har jag räknat ut att om jag står ute en höstregnsmorgon och blir förkyld och måste stanna hemma en vecka motsvarar det att jag är tio minuter sen varje morgon i tio månader. Jag hoppas verkligen att jag kan överklaga det här...

Förra veckan var helt vidrig vad det gäller sömnen, trots att jag fick komma sent, jag sov kanske 3-4 timmar per natt eftersom jag vaknade och inte kunde somna om hela tiden. När den här veckan började likadant bestämde vi oss för att ta våra sparade slantar och köpa en spikmatta - och det ångrar jag inte en sekund. Det gjorde lite ont i början, men jag försökte vänja mig lite i taget genom att ta med mig den till soffan när vi satt och tittade på ett Doctor Who-avsnitt och testa att luta mig mot den, lägga den på benen, under benen... så jag liksom visste på vilket sätt det gjorde ont. När jag väl la mig på den upplevde jag inte alls det andra har pratat om, som att man ska ha så ont i tre minuter att man får andnöd. Smärtan gick över väldigt fort och i stället började hela ryggen bulta som att blodcirkulationen kommit igång ordentligt. Jag blir jättedåsig, och när jag har legat på den en halvtimme eller så somnar jag jättegott. De första gångerna vakande jag på natten, men inte mer än att jag låg och halvsov en stund och sedan somnade om, och sedan har jag fått sova gott hela nätterna. Förhoppningsvis får jag ett nytt sömnmönster och kan få fler vakna timmar hemma...

Nej nu får det vara nog med bloggandet för stunden. Jag ska gå och dricka lite morgonte, det är alltid bra :-)